Cyperns licenskrav som modell för Sverige

När riksdagsledamöter debatterar hur utländska spelbolag ska kunna stängas ute från den svenska marknaden återkommer ofta en jämförelse med Cypern. Önationen har valt en modell där den som riktar sig mot cypriotiska spelare i praktiken måste ha en lokal licens, oavsett var bolaget är registrerat. Frågan är hur långt en sådan ordning är förenlig med EU-rätten och vad Sverige faktiskt kan lära av den.

Spellagens konstruktion lämnar utrymme för olicensierade aktörer

Den svenska spellagen gäller sedan 1 januari 2019 och bygger på ett licenssystem där Spelinspektionen prövar operatörer mot krav på bland annat spelansvar, penningtvätt och bonusregler. Licenshavare måste vara anslutna till Spelpaus, det statliga registret där spelare kan stänga av sig från allt spel hos svenska aktörer. Systemet är i grunden konsistent: den som har svensk licens följer svenska regler, den som inte har det får inte rikta sig mot svensk marknad.

Problemet är efterlevnaden. Ett casino utan svensk licens kan fortsätta ta emot svenska kunder via utländska domäner, utländska betalningslösningar och marknadsföring som riktar sig till svenska språket utan att någonsin söka tillstånd. Spelinspektionen kan agera mot bolag som bryter mot marknadsföringsregler, och förordning 2020:495 gav myndigheten verktyg att ingripa mot olicensierade sajter som gör reklam i Sverige. Men själva spelandet sker på en server någon annanstans, och tillsynen tar slut vid den svenska gränsen.

Ett konkret exempel på den gråzonen är Asino, som drivs av Hollycorn N.V. Bolaget är registrerat hos Antillephone på Curaçao, saknar svensk licens från Spelinspektionen och är inte anslutet till Spelpaus. Asino listar samtidigt Sverige som begränsat land i användarvillkoren, vilket formellt signalerar en återhållsamhet som i praktiken inte hindrar svenska spelare från att registrera sig. Libergos Limited driver sajten tillsammans med Hollycorn N.V., och den dubbla bolagsstrukturen är typisk för branschen: ansvar och tillstånd sprids över flera jurisdiktioner.

Cyperns modell ställer krav på lokal licens även för utländska bolag

Cypern har valt en annan väg. Sedan den nationella spelregleringen skärptes kräver den cypriotiska tillsynsmyndigheten att operatörer som vill erbjuda spel till spelare på ön innehar en cypriotisk licens, oavsett om de redan är licensierade inom EU. Utländska operatörer som inte ansöker om lokal licens riskerar att blockeras, och myndigheten har möjlighet att ingripa mot både sajter och betalningsflöden. Kravet gäller även företag med europeisk spellicens i grunden.

Modellen har kritiserats för att vara protektionistisk, men den har också en tydlig logik: om en stat vill upprätthålla ett spelansvarssystem med insättningsgränser, förlustgränser och självavstängning måste den kunna kontrollera samtliga aktörer som når medborgarna. En licens i ett annat EU-land ger ingen garanti för att Spelpaus respekteras eller att bonusregler följs. Cypern löser det genom att göra den lokala licensen till en förutsättning för marknadstillträde, inte genom att förlita sig på att utländska operatörer frivilligt avstår.

För svensk del är jämförelsen relevant eftersom debatten om utländska operatörer ofta fastnar i frågan om blockering av betalningar. Cypern visar att det går att kombinera EU-medlemskap med strängare krav på lokal licens, förutsatt att kraven är proportionerliga och inte diskriminerar operatörer från andra medlemsländer på ett otillåtet sätt. Den cypriotiska lösningen är inte okontroversiell, men den ger ett konkret alternativ till den svenska modellens eftergivna hållning mot sajter som Asino.

Vad en skärpt svensk modell skulle behöva hantera

Om Sverige skulle inspireras av Cypern måste lagstiftaren först lösa frågan om vad som räknas som riktad verksamhet mot svensk marknad. I dag är gränsdragningen otydlig när ett bolag som Hollycorn N.V. formellt begränsar Sverige i villkoren men ändå accepterar svenska spelare. Ett tydligare krav på lokal licens skulle tvinga operatörer att antingen söka svensk licens eller stänga ute svenska kunder på ett sätt som går att verifiera, exempelvis genom tekniska spärrar och dokumenterade rutiner.

En annan fråga är hur bonusregler och spelansvar ska hanteras. När bonusgränsen på 100 kronor togs bort 15 november 2021 ökade utrymmet för operatörer att locka med generösa erbjudanden vid första speltillfället. För svenska licenshavare gäller fortfarande krav på måttfullhet, men för en olicensierad sajt som Asino finns ingen motsvarande begränsning. Ett cypriotiskt inspirerat system skulle inte automatiskt lösa det problemet, men det skulle ge Spelinspektionen en tydligare juridisk grund att kräva efterlevnad av samtliga regler, inklusive insättningsgränser och förlustgränser.

Skattefriheten för spelvinster är ytterligare en faktor. Svenska spelare som vinner hos en olicensierad operatör kan i teorin behöva deklarera vinsten, medan vinster hos en svensk licenshavare är skattefria. Den skillnaden är sällan tydlig i marknadsföringen från utländska operatörer. En modell med krav på lokal licens skulle göra det enklare att upprätthålla skattereglerna, eftersom samtliga aktörer på marknaden då omfattas av samma rapporteringsskyldighet.

Politisk verklighet och vad som faktiskt kan genomföras

Debatten i riksdagen har hittills kretsat kring tre spår: skärpta marknadsföringsregler, blockering av betalningar och ökade resurser till Spelinspektionen. Ingen av dem kräver en ny licensmodell, men ingen av dem löser heller grundproblemet att en sajt som Asino kan fortsätta verka utan svensk licens. Cyperns exempel visar att det är möjligt att ställa hårdare krav, men det visar också att sådana krav möter motstånd från operatörer och från EU-kommissionen om de uppfattas som hinder för den inre marknaden.

En pragmatisk svensk väg skulle kunna vara att kombinera befintliga verktyg med ett tydligare krav på lokal licens för operatörer som riktar sig mot svenska spelare, samtidigt som man behåller öppenheten för EU-licensierade bolag som uppfyller motsvarande krav. Nyckeln är att kraven utformas så att de prövas mot EU-rätten och inte blir ett allmänt förbud mot utländska aktörer. Den cypriotiska modellen är inte färdig att kopiera rakt av, men den pekar på en riktning som den svenska debatten hittills har undvikit att diskutera på allvar.

För den som följer frågan praktiskt är slutsatsen att valet av operatör inte bara handlar om bonusar och spelutbud. Skillnaden mellan en svensk licenshavare och en sajt som Asino ligger i vilka regler som faktiskt gäller vid problem: Spelpaus, insättningsgränser, klagomål och skatter. Vill man ha det skyddet bör man kontrollera licensen hos Spelinspektionen innan man registrerar sig, och vara medveten om att en utländsk licens från Curaçao eller Cypern inte ger samma rättigheter som en svensk. Politiken avgör hur länge den skillnaden får bestå.